Sorry bloglovers

Tror inte ni är så många, men ber ändå om ursäkt för min ytterst dåliga uppdatering på sista tiden.

Det händer saker hemma förstår ni.

Som vanligt när det planeras hemma så låter det såhär ungefär:
D: "Ska vi bygga altan nu då?"
M: "JA!!"
D: "Okej, jag kollar läget lite..."

Sen tar det sisådär ett par veckor så kommer han hem från jobbet och säger:
"Vi måste rensa från uteplatsen och flytta på utemöblerna, ikväll börjar vi!"

Det där med förvarning är inte vanligt hemma alltså.
1 dygn senare har vi en halv veranda och man känner sig jättenöjd och dessutom superförvånad när man ska "hoppa" ut på uteplatsen en sväng och helt plöstligt kan GÅ ut på altanen ;) Tufft!

På fredag blir det Ullared, det känns som att inspirationen till verandans utsmyckning inte är bristfällig iaf ;) Vet precis hur vi ska ha det! :)

Effektiva dagen.

Har hunnit pimpa hemmet!
Bokat massage-tid.
Och kommit på att jag borde ringa frisören.

Det går bra nu ;)

Dagens diskussion

Jag är/har:

- ett extremt kontrollbehov
- planeringsmänniska

Därav till dagens diskussion med sambon.
Att vara en planeringsmänniska handlar inte om att man inte kan vara kreativ och spontan.
Jag älskar spontanitet.

Däremot tycker jag att det är lättare att lägga upp mitt liv genom att planera små aktiviteter, som t.ex. en shoppingdag på annan ort eller kanske en kommande fest osv. 

Jag tycker om att leva mitt liv med längtan, en spänning eller på det sättet att kunna se fram emot någonting, som gör att tiden tills det sker, egentligen inte blir så lång.

Min tanke med att, i mitt huvud, planera min vardag och min snara framtid är att livet blir lite mer lättillgängligt;
Jag får ingen jobbångest - för att om några dagar har jag en ledig dag där jag ska göra precis det jag vill.
Jag blir inte rastlös - för att jag vet att något roligt kommer att ske snart

Som sagt, jag anser inte att spontanitet är tråkigt, tvärtom. Spontana saker gör mig glad... Men... Kontrollbehovet då?

Att vara en planeringsmänniska och att ha ett kontrollbehov, utan dess like, är ungefär som att;
Äta kakan - samtidigt som man vill ha den kvar.
Kontrollen och planeringen tar lätt över det där lilla spontana sprudlade som finns hos mig.
Speciellt när jag själv inte har möjligheten att styra - kontrollbehov!
Vi kan ta ett exempel.

1. Jag och D pratar om att renovera badrummet. Vi bestämmer oss, men inte datum.
Vi bestämmer även att min garderob skall slås ut och läggas till i yta, då det blir mindre trångt.

2. En vanlig måndag (kanske 2 veckor senare) går jag på möte, som varar mellan kl. 18-19:30.
Jag kommer hem, den vanliga måndagen, och alla mina kläder, skor, väskor ligger i 10 soppsäckar i sovrummet och min garderob är borta, så väl som väggen till badrummet.
Allt är borta, inte ens en dörr finns.

Hej spontanitet! Det är kul!
Den där välorganiserade röran som fanns i min garderob och samtidigt den där lilla privata tiden på toaletten, den är som bortblåst. 

Nu ska min garderob ligga och damma i sovrummet tills vi är klara och tills vi kommer på hur vi ska lösa resten.
Dessutom kommer jag att ha sällskap på toaletten (av katten) och kommer behöva be D att höja volymen på TV:n när jag ska kissa, bara för att det inte annars kommer gå.

Så har vi det i en knapp månad.

Helt plötsligt anser jag själv att jag lyckats lägga kontrollbehovet och planeringen på hyllan.
Och trots det gnäll som avlagts under denna tid, så kan nog ingen säga att jag ändå accepterade spontaniteten bakom det hela.
Eller hur?

Detta utvecklade resonemang skulle jag haft för 8 timmar sedan!

Fan, att det ska vara så lätt att vara efterklok! :)

-

Med risk för luddig nattblogg: Hejsvejs!

Och förövrigt, så finns jag på twitter. Find me!

Godmorgon sommartid.

Okej, jag är inte riktigt glad över att en hel timma bara försvann igår, hela dagen var upp och ner och jag kom till och med 5 minuter sent till jobbet, ingen större skada skedd, men gillar inte att vara sen!
Något jag faktiskt reflekterade över var att det fortfarande var ljust ute, runt 18:30-19, då jag drack mitt kvällskaffe i förberedelse för min stundande jobbnatt. Jag satte mig på verandan och njöt en stund.
I övrigt gick dagen alldeles för fort. Jag vaknade, åt frukost, städade nedervåningen, plockade i och ur diskmaskinen, gjorde frukost till D, väckte honom, fortsatte städa på övervåningen, kom i säng runt 12-12:30, somnade rätt snabbt, tvättade undertiden jag sov, hängde tvätt när jag vaknade och laddade maskinen med ytterligare en omgång. Det är så skönt att slippa det där med tvättid! :)

Sen slappade jag i soffan, åt en sen middag (hela dagen var förskjuten) och for till jobbet. Och här sitter jag nu. med lite knappt 2 timmar kvar på jobbnatten, tröttheten börjar smyga sig på och bara vetskapen om att man snart ska få gå hem och sova gör att tiden går långsammare och långsammare.


Nu kommer jag på att jag hör fågelkvittret.
Klockan är 6.15 i skrivande stund och det kvittrar för fullt utanför fönstret.
Nu är det sommartid och NU är det vår!

Min andra mamma

Avslutade precis ett kort samtal på skype med min andra mamma, min amerikanska mamma. Fast jag vill nog hellre säga storasyster. Hon är ju inte lastgammal precis ;)

Det bästa med Heidi är att man aldrig behöver vara orolig för att det inte finns något att prata om; för så fort som vi sagt hej som bubblar orden ur henne, det är nästan så man kan tro att hon saknat mig :)
Sen pratar vi om allt och ingenting, hur det går för Niamh med hennes dans, Liam och sina bus och hur det är här hemma i Sverige. Och ofta den obligatoriska frågan: "När ska ni gifta er?" Det slår aldrig fel.
Kan ju bero på att vi förlovade oss där borta, som dom är så nyfikna och givetvis kommer dom vara inbjudna, den dagen. Men den dagen, den dröjer...

På något sätt ger hon mig energi, vi pratade bara i 20 minuter idag, men efter att vi lagt på så känner jag mig så glad, upplyft men samtidigt så ledsen.

Jag vill hem, längtar efter mina "små" barn, Heidi & Paul, mat, dofter, shopping, människor. Allt!
Sen saknar jag själva au-pair livet. Att arbeta 6-16, ha eftermiddagen ledig, kunna ta sig överallt med bilen eller tunnelbanan, festa, shoppa, äta gott, träffa vännerna. Allt var så rutinerat, så enkelt och simpelt, men så kul! Men snart är jag inte ensam om att få ha upplevt la dolce vita. För jag vet en som förmodligen kommer bege sig mot USA rätt snart och det ska bli så kul att få läsa, se bilder och uppleva det gamla livet igenom någon annan! Jag vill egentligen följa med, men jag tror inte D tillåter detta, faktiskt.

Och eftersom skatteåterbäringen gav fina siffror, kanske vi åker till San Fransisco framöver och då kan vi ju ändå ta en sväng förbi Chicago när vi ändå är igång, eller? DEAL!

Nähä, dags att jobba vidare.
Pöss!

Lyckans kväll!

Tack Skatteverket.

Nu bockar jag av en sak på önskelistan.

I juni är du min!

Hemmafrun har varit i farten.

- Lilla storstädet - CHECK
- Goda lunchen - CHECK
- Tvättat upp tvättberget - CHECK

Idag har jag varit grymt effektiv kan jag lova. Dessutom har jag hunnit med att sova en liten stund, inför nattjobbet. Sen ringde larmet, och inte det på mobilen, KRIGSLARMET. Lätt att somna om efter det? Nej.
Blirade lite på Simpsons och sen var det dags för en lång skön dusch och sen matlagning. Jag är en hejare på detta med hemmafixet! :)

Imorgon ska jag baka, gå på APT och kanske ta en riktigt lång promenad, beroende på hur mycket sömn jag får efter jobbnatten! ;)

Våren är här, jag är brunett igen och livet går framåt. Hej kompis! Det går bra nu :)